Vi ska ju kanske skicka iväg Lovis till Laholm för tillridning, om det löser sig nu då. Men då undrar jag faktiskt på en liten sak, Låta henne vila innan eller efter hon har varit där, vad är bäst? Det känns ju egentligen bäst att låta henne vila innan, för då rider jag henne direkt hon kommer hem ifrån laholm och då borde det inte finnas någon risk att hon glömmer vad hon har gjort där. Om hon vilar efter så känns det som att hon skulle kunna börja strejka lite när jag väl ska rida henne igen, men jag vet inte jag. Men samtidigt så blir det väl kanske fel att skicka en häst dit som är ganska ur kondition å så, men vi får väl se, om hon nu ska dit.

Har suttit & kollat på denna filmen ett antal gånger nu och försöker övertala mig själv att hon faktiskt kan bli så här fin igen & även ännu finare, men det krävs ju tid, kunskap & ekonomi. Men nu ska jag försöka att INTE kolla på filmen där hon är rodeohäst, då jag bara kommer på en massa negativa tankar... !

Har tänkt hela dagen nu och jag vill verkligen inte ge upp Lovis! Jag vill skicka iväg henne på tillridning i några månader. Funkar det inte då, så vet jag att jag har gjort allt jag kan. It's better to regret something you have done, than something you never did... Men hur ska detta gå till? Det kostar pengar, pengar som inte jag har! Och så är det något som säger mig att det skulle bli riktigt svårt att säga åt dom fd ägarna till Lovis att dom ska hjälpa till att betala detta, eller så kan man även säga "betala tillbaka en del av det vi köpte henne för", & det blir ju sant om man säger att när hon har varit iväg på tillridning DÅ får jag den hästen jag trodde att jag köpte mig ifrån början. Men det är inte alltid så lätt som det man hade hoppats på.

Nu så har man ju nästan valet att skicka iväg henne "när man har råd" eller försöka själv, men det sist nämnda vet man ju inte hur det kommer gå eftersom jag inte vet om Lovis har blivit skrämd & rädd, & samtidigt så är det ju inte bara Lovis det handlar om heller, utan även mig... När min tränare sa idag att "vi kanske skulle försöka å se om du kan sitta upp ändå, någon gång framöver"... Bara av att hon sa det gjorde mig ju nästan helt skakis, hur ska det då gå när själva dagen är här?...

Ja, min tränare hade nog glömt bort att ringa igår så vi får se om hon gör det idag istället. Hoppas verkligen det, vill inte att det ska dröja allt för länge, jobbigt att behöva tänka & tänka & tänka på det här och samtidigt det enda man kan göra är att vänta å se vad hon säger. blää!

Ja, jag känner mig ganska nervös, för min tränare ska ringa till fd ägarna till Lovis och höra vad dom har kommit fram till och hur vi ska lösa detta. Alltså, det enda jag INTE vill att dom ska säga är att dom inte kan eller tänker göra någonting. Nu ska jag gå till stallet, å se om hon har ringt, vilket jag inte tror att hon har gjort x)

Ja, nu står jag nog inför det svåraste valet jag någonsin kan tänka mig.

Jo i förra inlägget så var det en film på min lilla rodeohäst, min tränare har nu pratat med både ryttaren på filmen och även dom vi köpte Lovis av och nu ska jag förklara varför Lovis har gjort som hon har gjort.

Lovis har en typ av "sadeltvång" där hon egentligen inte är rädd för sadeln i sig, utan hon är rädd för ryttaren, eller rädd blir nog fel att säga, men oerhört känslig däremot. Hon har blivit "inriden" i 3 veckor vilket är alldeles för kort och nu inser man att hon är inte färdig inriden. Anledningen till varför Lovis har varit som en ängel nu i två månader utan att djävulen i henne bröt lös är för att jag har varit väldigt försiktig och inte krävt spreciellt mycket av henne, vilket jag gjorde när hon slängde av mig.

Nu så måste Lovis ha en ryttare som inte ramlar av henne, då hon inte är mogen nog för det än. Och jag vet att jag kan åka i backen lika fort som det jag tar mig upp på henne, så att jag är den ryttaren är absolut inget alternativ.

Nu så har jag då två val: Antingen att häva köpet eller att dom vi köpte Lovis av ska få betala tillbaka en del av summan vi köpte henne för ( då jag sen kan skicka iväg henne till inridning ). Problemet är att det sist nämnda är en riktig chansning som kan vara oerhört farlig :o Då man inte vet om hon blir fullständigt "botad" eller sen efter inser att jag kanske inte är rätt ryttare för henne ändå. Men att häva köpet är ju aldrig kul, det hade varit en annan som om det var ett moster jag hade att göra med. Nu är det inte det, utan en riktigt fin häst, eller åtminstone kan bli fin. Tanken att ge tillbaka min ängel för mig spyfärdig och tanken av att börja leta häst igen är ju ingen höjdare det heller, då jag har haft det ganska svårt med att hitta en bra häst ( UTAN PROBLEM )...

Men om man säger det så här så finns det ju samtidigt många andra fina hästar där ute och jag vet ju att Lovis inte kommer att må dåligt av att åka tillbaka, det är ju inte direkt ett dåligt hem ( vad jag vet. ), bara att säljarna har undanhållit information... som var väldigt störande...

Så hoppas man ju bara att oavsett hur det blir så vill jag att det ska gå den " enkla vägen " där dom accepterar vad jag än väljer, det är ju trots allt dom som har gjort fel...

Blir alltid lika förvånad genom att söka runt lite på internet.
Denna gången hittade man en film där min lilla Lovis är huvudperson.
Detta gör mig ju självklart inte lugnare, för att säga det så...

Rodeo Lovis! <--

Nu ska jag snart sticka iväg till stallet, mocka och lägga upp mat. Sen så ska Lovis tömköras. Mamma skulle komma in å kolla på också, men för min del så blir det att göra lite stalltjänst, så jag får inte kollat på. haha! Jag och ridläraren byter lite jobb när hon ska ta Lovis, annars hade det att blivit dyrt :o !

Ciao

Måste säga att detta känns värdelöst! Dåligt samvete får jag också, för att Lovis inte får göra så mycket längre. Bara longering och kanske gå någon kort promenad. Vet inte hur jag ska kunna gå vidare från detta!

Idag så ska jag höra om ridläraren har möjlighet att tömköra henne i morgon.

Det är så jäkla svårt, har lust att lämna in henne till tillridning och höra vad dom säger där och om dom klarar att lösa "problemet", och den möjligheten hade funnits om jag hade varit 10 000 kronor rikare...

Jag vet inte när jag ska försöka mig upp på henne, och så som det ser nu så har jag knappt någon lust att försöka, för skulle hon vara lika snäll och fin som hon alltid brukar vara så blir det ju ändå till att man sitter å oroar sig för att hon skulle hitta på något liknande igen... Sen så känns det ju ännu bättre att jag kommer knappast få rida själv i ridhuset på ett riktigt bra tag, vilket kommer göra allt mycket svårare, leta barnvakt som kan hålla koll på mig och min häst varje dag. -.-

Hade bara önskat att jag kunde spola tillbaka tiden några veckor, sätta mig upp på min underbara häst och bara njuta... Men tyvärr så är det som det är och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Jo, jag har tänkt en hel del på vad jag vill utbilda mig till och vad jag vill jobba med. Just nu så ser jag väl det mer som en dröm som är mycket långt bort ifrån min verklighet. Jag har självklart möjlighet att utbilda mig, men samtidigt så känner jag mig inte riktigt redo för det än, då det är mycket som skulle förändras. Det största som jag anser är ett problem är att jag skulle troligtvis vara tvungen att flytta. Jag menar, läsa en utbildning på kanske ett år, då vill man ju hellst slippa att betala hyra på en lägenhet man knappt använder ( och hatar för den delen, men det behöver jag inte gå in på. ). Nej men jag har ju haft en liten dröm att bli hopptränare, A-B-C spelar ju självklart ingen roll, men jag vet ju att den möjligheten finns inte än, och jag vet inte om möjligheten kommer att finnas senare heller, då man ska ha tävlat på en viss nivå med bra resultat osvosv. Men sen så vill jag också ha ett eget försäljningsstall, och för att få ett namn och det ska gå bra och lätt att sälja hästar så behöver man ju utbildning, men just det är nog inte det viktigaste, utan att man måste ha mycket erfarenhet och bra meriter, men det viktigaste av allt är väl att man har mycket kontakter. Men den drömmen ser jag ju också som att den är ganska långt bort även den, självklart så kan man börja på lite mer hobbynivå, med kanske 1-2 hästar, men det kan man ju inte leva på, utan då måste man ha ett jobb vid sidan av och då blir det genast för mycket. Ja, jag drömmer, med det är väl inget fel med det? ;) Jag tänker ju självklart också att jag har hela livet framför mig och en massa tid att tänka å fundera på hur jag vill ha det och vad jag ska göra :)

Men har jag inte kommit fram till något efter 2 år framöver så ska jag gå ridledarutbildningen! För då är Lovis 5 år, och utbildad Lb/Lb :p

om det nu löser sig med henne!

Igår fick Lovis stå, då hon hade gått tre dagar, ena dagen världens hemskaste ridpass, andra dagen longering och tredje dagen tömköring. Idag så hade jag tänkt att gå ut å leda henne på tärrengbanan, men tyckte inte att det var någon större idé då det var tävling på ARK och folk som red runt överallt, skulle nog bara stressa upp henne. Så vi fick ta lite annan sorts träning, som faktiskt är bra för henne och ger resultat. Detta har jag tränat på lite varenda dag också, för att hon ska visa lite mer respekt mot människor och framför allt mig! Jag leder henne i grimma eller träns, går ett par meter framför henne och så stannar jag, det jag vill då är att hon också ska stanna, utan att gå på mig eller hänga över mig :p Och när jag går några steg bakåt så ska även hon göra det, utan att jag ska behöva gå på henne. När jag vänder mig om med anisktet mot henne så ska jag gå mot henne utan att hon backar, men trycker jag lätt med handen på henne så ska hon backa. Hon gör detta helt utmärkt nu och det är jag väldigt glad över, för jag kan faktiskt göra detta när hon är okoncentread eller stressad, och då koncentrerar hon sig på mig istället. Idag så gjorde jag detta fast i boxen med boxdörren öppen, det jag menar med det är först och främst att hon inte ska springa ut om den är öppen och inte heller stå å hänga över en om man öppnar dörren. Så jag lät hon stå med huvudet utanför så att hon skulle få kolla ut och kanske bli lockad av att gå ut, men tar hon ett steg framåt så är det bara att säga nej, så backar hon tillbaka det ena steget. Och när jag går emot henne och ska få henne att backa så är det bara att peta med fingret på bringan så backar hon, underbart!

Alltså jag har bara gjort detta i några dagar och hon gör redan som jag vill att hon ska göra,

men det största problemet och jobbet är ju faktiskt ridningen.........

Vet inte vart jag ska börja, då det är länge sen jag skrev något här.
Innan denna veckan så har det inte hänt särskilt mycket förutom att jag har tränat en hel del och Lovis hade blivit så fin. Jag red privatlektion för ridläraren på stallet och allt gick jätte bra, tills i tisdags... Det känns lite dumt att nu när det verkligen har hänt något negativt, då uppdaterar jag! Men samtidigt så kan inte allt vara bra, jag har ju trots allt en 3-åring, som har gått som en stjärna innan, utan minsta lilla problem. Kommer att länka till en film som mamma filmade för några veckor sedan där man verkligen kan se hur välutbildad och fin hon är för hennes ålder. Det gör lite ont att inte veta riktigt om man kanske måste börja om från början och alltid ha något i bakhuvudet som kommer att påverka ridningen på henne framöver, om hon nu går att ridas på ett tag...

Men om jag ska berätta hela händelsen från början...
Jag skulle rida privatlektion för ridläraren som jag ridit för innan, en person med mycket unghästvana och en duktig sådan. Lovis har varit ganska tittig på saker inne i ridhuset, det kan vara allt ifrån någon jätte liten grop i undelaget eller något märke på sargen, så denna dagen skulle jag inte rida fram henne särskilt mycket, utan bara ta något enstaka varv i skritt. Så jag kom fram i trav och det gick ganska bra i början, hållde i henne ganska hårt när hon ville skena ut ifrån "farliga saker" och det funkade galant. Travade lite i högervarvet och så kom jag på kortsidan där jag vet att hon kollar på sargen, så jag hållde i henne och när hon hade gått förbi så ville jag ha lite mer framåtbjudning så jag använde spöet lite lätt på bakdelen. Just vad som hände har jag ingen aning om, minnet hänger inte alltid med i såna situationer med jag ska förklara så gott jag kan... Hon rusade iväg, riktigt fort, försökte att stanna henne men kändes som att hon var helt borta så det enda jag tänkte på var att försöka att hålla mig kvar och försöka att stanna henne på annat sätt. Det kändes som att långsidan som vanligtvis känns som en evighet att rida ner gick på 2 sekunder, hon svängde om och började springa mot ridläraren men jag klarade av att svänga, in mot sargen då jag tänkte att hon kanske skulle stanna eller åtminstone sakta ner farten, så att jag kom i lite bättre balans, men när hon var på väg mot sargen, ganska nära så tvärkastade hon sig ett halvt varv, jag som satt på hennes rygg flög in i sargen, slog i huvudet ordentligt. Några galoppsteg efter så ramlade Lovis själv, detta såg då inte jag, utan den andra ridläraren som undervisade en annan häst berättade det för mig. Lovis som hade blivit skrämd av att jag ramlade av och att hon själv ramlade stod nu still, spänd och orolig. Ridläraren som jag hade lektion för sprang in och hämtade en longerlina, så longerade hon Lovis ett tag, dels för att se så att hon inte hade skadat sig och för att lugna ner henne, samtidigt som att hon skulle få springa av sig. Efter ett tag så var det dags att sitta upp igen, denna gången så chansade vi på att det skulle gå bra, även fast Lovis blev skrämd och jag darrade i hela kroppen. Jag satt upp på henne och det gick ganska bra, nu gick hon ju fortfarande på longerlinan. När jag skulle komma fram i trav kände jag att hon började rusa igen, denna gången med en massa hopp och skutt som var svåra att sitta kvar på, försökte för alla mina krafter att hålla mig fast i sadeln men då lättade jag såpass mycket så att jag inte hade någon chans i världen att hålla mig kvar, så jag flög av igen, denna gången högre upp i luften än gången innan. Tappade andan och blev ännu mer skakis. När jag stod och andades lite så gick ridläraren några varv med henne, så att hon skulle lunga ner sig. Longerade henna åter igen och så hade jag ju inget val, var ju bara tvungen att sitta upp. Denna gången så höll ridläraren i Lovis hela tiden, för hon var så spänd och det kändes som att hon skulle rusa iväg vilken sekund som helst, så vi stod stilla tills hon slappnade av något, och tog ett steg framåt, då hon spände sig igen, så höll vi på ett tag. Sen fanns det inte så mycket annat att göra än att avsluta lektionen.

Sedan dess har jag inte ridit henne, först och främst så vet jag inte om det går, om hon kommer att vara lika spänd eller om hon kommer att vara som vanligt, men jag vet iaf att jag kommer knappast klara av att slappna av. Och oavsett om hon är som hon brukar vara så kommer jag oroa mig varje sekund på att få uppleva samma sak igen. Ni som läser ( om det är någon alls ) detta tolkar eran egen bild av hela situationen, men samtidigt så är det nog ingen som kommer inse hur illa det var, förutom dom som såg det själva.

Dagen efter denna dagen så longerade jag henne, och hon visar absolut inge tendeser av att springa av sig överskottsenergi, eller liknande. Igår så tömkörde ridläraren henne, då hade hon försökt att rusa iväg igen, men denna gången så hade hon ju ingen på ryggen så det var nog lättare då att koncentrera sig på att försöka stanna henne, och det gjorde hon ju också. Men samtidigt så vet man ju inte om det kommer bli en helt annan sak för Lovis, när hon har en ryttare på ryggen.

Ridläraren tyckte att jag ska skicka iväg henne på tillridning en månad, till någon av dom bästa, som klarar av att sitta kvar och vet vad dom ska göra när hon beter sig på detta sättet. För det är ju absolut inget jag vill utsätta mig för igen, ingen annan heller för den delen, om det inte är någon som jag vet klarar av att bemästra situationen. Men samtidigt så kostar det mycket pengar, specielt när man inte vet om hon kommer att "botas" fullständigt eller om det bara kommer att bli för just den ryttaren.

Det värsta nu är att man inte vet någonting. Jag vet inte, har absolut ingen aning om hon kommer att vara spänd när jag ska sitta upp nästa gång, om hon försöker rusa iväg igen eller om hon är som vanligt, och är hon som vanligt, kommer hon att göra om det? Den allra värsta tanken som snurrar runt i mitt huvud är, kommer jag någonsin lita fullt ut på henne, så som jag gjorde innan?


Såhär såg hon ut innan, filmen som jag skrev om i början av inlägget.
http://www.youtube.com/watch?v=lxh3GGWjsJM