Lovis har fått vila en hel del nu, torsdag & fredag vilade hon, är nog bra för henne att göra det ibland också, vill absolut inte få några problem med henne för att jag rider henne för mycket, men den risken finns nog inte ändå, rider varken långa eller speciellt hårda pass. Lördag så red jag henne, det gick förvånansvärt bra, även fast det stog en massa hinderstöd, bommar, koner och sockerbetor mitt på ridbanan... Innan passet så var jag bomb säker på att hon skulle reagera på det, men icke! :D Hon gick i form och ja, inga problem helt enkelt :) Kul!

Igår så vilade hon, det var egentligen inte meningen, men ridhuset var upptaget nästan hela dagen och det spöregnade ute så då fanns det inte så mycket att göra åt den saken.

Men idag så började jag med att leda hon ute på ridbanan, samtidigt som jag kollade hur hemskt underlaget var :o Så jag bestämde mig för att gå in i lilla ridhuset och kolla hur hon var där, så jag gick lite med henne där inne också, men då tyckte jag att hon blev lite spänd, pigg och skrikig samtidigt som att det inte fanns någon pall eller något där inne... Så då gick jag ut igen och bestämde mig för att jag bara fick rida där och se hur vrång hon skulle vara, med alla vattenpölar osv... haahaa! Men jag satt upp och red henne, i början när jag travade henne så blev hon så som varit ute innan, att hon var stark och svår att rida helt enkelt, dessutom så travade hon rakt ut i en vattenpöl, tror att hon blev lite rädd för att det sprutade vatten överallt så hon galopperade iväg, så sprutade det ju självklart ännu mera vatten... -.-. Men ingen skada skedd ändå. Travade runt lite och efter ett tag så slappnade hon av och gick otroligt bra! Så då bestämde jag mig för att... ( håll i er nu! :o ) fatta galopp på henne! Första gången ute! Gick grymt bra även det. I slutet av ridpasset så skulle jag skritta henne och hon plaskade i en av dom stoooora vattenpölarna på ridbanan, ställer sig mitt i den och börjar att dricka vatten x) Och detta gjorde hon flera gånger! Så söt min lilla beeebis är! Måste ärligt talat säga att det varken märks, känns eller verkar som att det är en 3-åring jag äger, men det är det - världens bästa! :)

( på vägen tillbaka till stallet från ridbanan så stoppade en okänd tjej i 25-års åldern mig, som jag aaaaldrig sett innan, och frågade mig om det var min häst. Jag svarar ju självklart ja, sen sa hon att det var otroligt fin :D Alltid kul att höra sånt, även fast jag redan vet om det och håller med dom till 100 % ;) )