Just nu så känns det så jäkla tråkigt. Lovis ska åka till bortan på fredag för att få vila i en lite större hage med hagkompisar. Då ska jag ta in en ponny till stallet, så jag kan rida, utbilda och träna för försäljning. Känns ju riktigt tråkigt att bara låta Lovis stå och inte få rida min egna häst, nu när jag äntligen har fått en! ( visst, jag får ju rida, men vågar inte chansa, det kan ju bli värre ... ) Nej men vi kommer nog inte ha möjligheten att skicka iväg Lovis föränn vi har sålt en ponny, vilket kan ta allt ifrån 2 månader till ett år...

Blir så trött på det här & allt krångel. Tänk om det kunde ha varit lättare saker man kunde ha att göra med, som man kunde lösa på egen hand...

Har även kommit fram till att mina "mål" inför nästa år ( när Lovis är 4 ) är det väl bara att dra ett stort äckligt svart streck över. Tävla LB dressyr några gånger & lättare hoppning. Göra ett bra ridprov & hoppa på kvalitetsbedömning. När ska jag få tid att träna?... Hade jag ridit henne nu så hade jag börjat att hoppa henne, DÅ hade jag haft tid. Men det har jag inte om jag är tvungen att vänta ett halvår innan jag kan rida henne igen... :/ Uuuh känns så värdelöst nu!

Sen så tycker jag så fruktansvärt synd om Lovis också, för det är ju egentligen inte hennes fel, hon får inte panik utbrotten för att slänga av ryttaren för att hon känner för det, utan att hon vill ha bort det hemska på hennes rygg som trycker på med skänkeln så att det blir obehagligt... Samtidigt så tror jag att det kommer vara bra för henne att åka bort ifrån ridklubben ett tag, hon har blivit så nervig av att vara där. Visst att hon springer i ridhuset men direkt jag ska leda henne på utebanan eller på något ställe hon inte är van att vara, så blir hon hur rädd & tittig som hellst, det är just då det känns tråkigt att vara så kort som det jag är. Känns ju som en myra när hon spänner sig och har huvudet i himlen...

Men jag gillar henne ändå, hon är min lilla ros, men rosor har även sina taggar.