Vad hände?
Vet inte vart jag ska börja, då det är länge sen jag skrev något här.
Innan denna veckan så har det inte hänt särskilt mycket förutom att jag har tränat en hel del och Lovis hade blivit så fin. Jag red privatlektion för ridläraren på stallet och allt gick jätte bra, tills i tisdags... Det känns lite dumt att nu när det verkligen har hänt något negativt, då uppdaterar jag! Men samtidigt så kan inte allt vara bra, jag har ju trots allt en 3-åring, som har gått som en stjärna innan, utan minsta lilla problem. Kommer att länka till en film som mamma filmade för några veckor sedan där man verkligen kan se hur välutbildad och fin hon är för hennes ålder. Det gör lite ont att inte veta riktigt om man kanske måste börja om från början och alltid ha något i bakhuvudet som kommer att påverka ridningen på henne framöver, om hon nu går att ridas på ett tag...
Men om jag ska berätta hela händelsen från början...
Jag skulle rida privatlektion för ridläraren som jag ridit för innan, en person med mycket unghästvana och en duktig sådan. Lovis har varit ganska tittig på saker inne i ridhuset, det kan vara allt ifrån någon jätte liten grop i undelaget eller något märke på sargen, så denna dagen skulle jag inte rida fram henne särskilt mycket, utan bara ta något enstaka varv i skritt. Så jag kom fram i trav och det gick ganska bra i början, hållde i henne ganska hårt när hon ville skena ut ifrån "farliga saker" och det funkade galant. Travade lite i högervarvet och så kom jag på kortsidan där jag vet att hon kollar på sargen, så jag hållde i henne och när hon hade gått förbi så ville jag ha lite mer framåtbjudning så jag använde spöet lite lätt på bakdelen. Just vad som hände har jag ingen aning om, minnet hänger inte alltid med i såna situationer med jag ska förklara så gott jag kan... Hon rusade iväg, riktigt fort, försökte att stanna henne men kändes som att hon var helt borta så det enda jag tänkte på var att försöka att hålla mig kvar och försöka att stanna henne på annat sätt. Det kändes som att långsidan som vanligtvis känns som en evighet att rida ner gick på 2 sekunder, hon svängde om och började springa mot ridläraren men jag klarade av att svänga, in mot sargen då jag tänkte att hon kanske skulle stanna eller åtminstone sakta ner farten, så att jag kom i lite bättre balans, men när hon var på väg mot sargen, ganska nära så tvärkastade hon sig ett halvt varv, jag som satt på hennes rygg flög in i sargen, slog i huvudet ordentligt. Några galoppsteg efter så ramlade Lovis själv, detta såg då inte jag, utan den andra ridläraren som undervisade en annan häst berättade det för mig. Lovis som hade blivit skrämd av att jag ramlade av och att hon själv ramlade stod nu still, spänd och orolig. Ridläraren som jag hade lektion för sprang in och hämtade en longerlina, så longerade hon Lovis ett tag, dels för att se så att hon inte hade skadat sig och för att lugna ner henne, samtidigt som att hon skulle få springa av sig. Efter ett tag så var det dags att sitta upp igen, denna gången så chansade vi på att det skulle gå bra, även fast Lovis blev skrämd och jag darrade i hela kroppen. Jag satt upp på henne och det gick ganska bra, nu gick hon ju fortfarande på longerlinan. När jag skulle komma fram i trav kände jag att hon började rusa igen, denna gången med en massa hopp och skutt som var svåra att sitta kvar på, försökte för alla mina krafter att hålla mig fast i sadeln men då lättade jag såpass mycket så att jag inte hade någon chans i världen att hålla mig kvar, så jag flög av igen, denna gången högre upp i luften än gången innan. Tappade andan och blev ännu mer skakis. När jag stod och andades lite så gick ridläraren några varv med henne, så att hon skulle lunga ner sig. Longerade henna åter igen och så hade jag ju inget val, var ju bara tvungen att sitta upp. Denna gången så höll ridläraren i Lovis hela tiden, för hon var så spänd och det kändes som att hon skulle rusa iväg vilken sekund som helst, så vi stod stilla tills hon slappnade av något, och tog ett steg framåt, då hon spände sig igen, så höll vi på ett tag. Sen fanns det inte så mycket annat att göra än att avsluta lektionen.
Sedan dess har jag inte ridit henne, först och främst så vet jag inte om det går, om hon kommer att vara lika spänd eller om hon kommer att vara som vanligt, men jag vet iaf att jag kommer knappast klara av att slappna av. Och oavsett om hon är som hon brukar vara så kommer jag oroa mig varje sekund på att få uppleva samma sak igen. Ni som läser ( om det är någon alls ) detta tolkar eran egen bild av hela situationen, men samtidigt så är det nog ingen som kommer inse hur illa det var, förutom dom som såg det själva.
Dagen efter denna dagen så longerade jag henne, och hon visar absolut inge tendeser av att springa av sig överskottsenergi, eller liknande. Igår så tömkörde ridläraren henne, då hade hon försökt att rusa iväg igen, men denna gången så hade hon ju ingen på ryggen så det var nog lättare då att koncentrera sig på att försöka stanna henne, och det gjorde hon ju också. Men samtidigt så vet man ju inte om det kommer bli en helt annan sak för Lovis, när hon har en ryttare på ryggen.
Ridläraren tyckte att jag ska skicka iväg henne på tillridning en månad, till någon av dom bästa, som klarar av att sitta kvar och vet vad dom ska göra när hon beter sig på detta sättet. För det är ju absolut inget jag vill utsätta mig för igen, ingen annan heller för den delen, om det inte är någon som jag vet klarar av att bemästra situationen. Men samtidigt så kostar det mycket pengar, specielt när man inte vet om hon kommer att "botas" fullständigt eller om det bara kommer att bli för just den ryttaren.
Det värsta nu är att man inte vet någonting. Jag vet inte, har absolut ingen aning om hon kommer att vara spänd när jag ska sitta upp nästa gång, om hon försöker rusa iväg igen eller om hon är som vanligt, och är hon som vanligt, kommer hon att göra om det? Den allra värsta tanken som snurrar runt i mitt huvud är, kommer jag någonsin lita fullt ut på henne, så som jag gjorde innan?
Såhär såg hon ut innan, filmen som jag skrev om i början av inlägget.
http://www.youtube.com/watch?v=lxh3GGWjsJM
Innan denna veckan så har det inte hänt särskilt mycket förutom att jag har tränat en hel del och Lovis hade blivit så fin. Jag red privatlektion för ridläraren på stallet och allt gick jätte bra, tills i tisdags... Det känns lite dumt att nu när det verkligen har hänt något negativt, då uppdaterar jag! Men samtidigt så kan inte allt vara bra, jag har ju trots allt en 3-åring, som har gått som en stjärna innan, utan minsta lilla problem. Kommer att länka till en film som mamma filmade för några veckor sedan där man verkligen kan se hur välutbildad och fin hon är för hennes ålder. Det gör lite ont att inte veta riktigt om man kanske måste börja om från början och alltid ha något i bakhuvudet som kommer att påverka ridningen på henne framöver, om hon nu går att ridas på ett tag...
Men om jag ska berätta hela händelsen från början...
Jag skulle rida privatlektion för ridläraren som jag ridit för innan, en person med mycket unghästvana och en duktig sådan. Lovis har varit ganska tittig på saker inne i ridhuset, det kan vara allt ifrån någon jätte liten grop i undelaget eller något märke på sargen, så denna dagen skulle jag inte rida fram henne särskilt mycket, utan bara ta något enstaka varv i skritt. Så jag kom fram i trav och det gick ganska bra i början, hållde i henne ganska hårt när hon ville skena ut ifrån "farliga saker" och det funkade galant. Travade lite i högervarvet och så kom jag på kortsidan där jag vet att hon kollar på sargen, så jag hållde i henne och när hon hade gått förbi så ville jag ha lite mer framåtbjudning så jag använde spöet lite lätt på bakdelen. Just vad som hände har jag ingen aning om, minnet hänger inte alltid med i såna situationer med jag ska förklara så gott jag kan... Hon rusade iväg, riktigt fort, försökte att stanna henne men kändes som att hon var helt borta så det enda jag tänkte på var att försöka att hålla mig kvar och försöka att stanna henne på annat sätt. Det kändes som att långsidan som vanligtvis känns som en evighet att rida ner gick på 2 sekunder, hon svängde om och började springa mot ridläraren men jag klarade av att svänga, in mot sargen då jag tänkte att hon kanske skulle stanna eller åtminstone sakta ner farten, så att jag kom i lite bättre balans, men när hon var på väg mot sargen, ganska nära så tvärkastade hon sig ett halvt varv, jag som satt på hennes rygg flög in i sargen, slog i huvudet ordentligt. Några galoppsteg efter så ramlade Lovis själv, detta såg då inte jag, utan den andra ridläraren som undervisade en annan häst berättade det för mig. Lovis som hade blivit skrämd av att jag ramlade av och att hon själv ramlade stod nu still, spänd och orolig. Ridläraren som jag hade lektion för sprang in och hämtade en longerlina, så longerade hon Lovis ett tag, dels för att se så att hon inte hade skadat sig och för att lugna ner henne, samtidigt som att hon skulle få springa av sig. Efter ett tag så var det dags att sitta upp igen, denna gången så chansade vi på att det skulle gå bra, även fast Lovis blev skrämd och jag darrade i hela kroppen. Jag satt upp på henne och det gick ganska bra, nu gick hon ju fortfarande på longerlinan. När jag skulle komma fram i trav kände jag att hon började rusa igen, denna gången med en massa hopp och skutt som var svåra att sitta kvar på, försökte för alla mina krafter att hålla mig fast i sadeln men då lättade jag såpass mycket så att jag inte hade någon chans i världen att hålla mig kvar, så jag flög av igen, denna gången högre upp i luften än gången innan. Tappade andan och blev ännu mer skakis. När jag stod och andades lite så gick ridläraren några varv med henne, så att hon skulle lunga ner sig. Longerade henna åter igen och så hade jag ju inget val, var ju bara tvungen att sitta upp. Denna gången så höll ridläraren i Lovis hela tiden, för hon var så spänd och det kändes som att hon skulle rusa iväg vilken sekund som helst, så vi stod stilla tills hon slappnade av något, och tog ett steg framåt, då hon spände sig igen, så höll vi på ett tag. Sen fanns det inte så mycket annat att göra än att avsluta lektionen.
Sedan dess har jag inte ridit henne, först och främst så vet jag inte om det går, om hon kommer att vara lika spänd eller om hon kommer att vara som vanligt, men jag vet iaf att jag kommer knappast klara av att slappna av. Och oavsett om hon är som hon brukar vara så kommer jag oroa mig varje sekund på att få uppleva samma sak igen. Ni som läser ( om det är någon alls ) detta tolkar eran egen bild av hela situationen, men samtidigt så är det nog ingen som kommer inse hur illa det var, förutom dom som såg det själva.
Dagen efter denna dagen så longerade jag henne, och hon visar absolut inge tendeser av att springa av sig överskottsenergi, eller liknande. Igår så tömkörde ridläraren henne, då hade hon försökt att rusa iväg igen, men denna gången så hade hon ju ingen på ryggen så det var nog lättare då att koncentrera sig på att försöka stanna henne, och det gjorde hon ju också. Men samtidigt så vet man ju inte om det kommer bli en helt annan sak för Lovis, när hon har en ryttare på ryggen.
Ridläraren tyckte att jag ska skicka iväg henne på tillridning en månad, till någon av dom bästa, som klarar av att sitta kvar och vet vad dom ska göra när hon beter sig på detta sättet. För det är ju absolut inget jag vill utsätta mig för igen, ingen annan heller för den delen, om det inte är någon som jag vet klarar av att bemästra situationen. Men samtidigt så kostar det mycket pengar, specielt när man inte vet om hon kommer att "botas" fullständigt eller om det bara kommer att bli för just den ryttaren.
Det värsta nu är att man inte vet någonting. Jag vet inte, har absolut ingen aning om hon kommer att vara spänd när jag ska sitta upp nästa gång, om hon försöker rusa iväg igen eller om hon är som vanligt, och är hon som vanligt, kommer hon att göra om det? Den allra värsta tanken som snurrar runt i mitt huvud är, kommer jag någonsin lita fullt ut på henne, så som jag gjorde innan?
Såhär såg hon ut innan, filmen som jag skrev om i början av inlägget.
http://www.youtube.com/watch?v=lxh3GGWjsJM
Kommentarer
Trackback
