Måste säga att detta känns värdelöst! Dåligt samvete får jag också, för att Lovis inte får göra så mycket längre. Bara longering och kanske gå någon kort promenad. Vet inte hur jag ska kunna gå vidare från detta!

Idag så ska jag höra om ridläraren har möjlighet att tömköra henne i morgon.

Det är så jäkla svårt, har lust att lämna in henne till tillridning och höra vad dom säger där och om dom klarar att lösa "problemet", och den möjligheten hade funnits om jag hade varit 10 000 kronor rikare...

Jag vet inte när jag ska försöka mig upp på henne, och så som det ser nu så har jag knappt någon lust att försöka, för skulle hon vara lika snäll och fin som hon alltid brukar vara så blir det ju ändå till att man sitter å oroar sig för att hon skulle hitta på något liknande igen... Sen så känns det ju ännu bättre att jag kommer knappast få rida själv i ridhuset på ett riktigt bra tag, vilket kommer göra allt mycket svårare, leta barnvakt som kan hålla koll på mig och min häst varje dag. -.-

Hade bara önskat att jag kunde spola tillbaka tiden några veckor, sätta mig upp på min underbara häst och bara njuta... Men tyvärr så är det som det är och jag vet inte vad jag ska göra åt det.